Tapio Wirkkala (1915–1985) kan beskrivas som en av ikonerna för finsk design och en symbol för efterkrigstidens finska designs internationella framgång. Han var en mångsidig designer och konstnär som kunde växla sömlöst mellan olika material och korsade etablerade professionella gränser: han arbetade med allt från kylskåp till sedlar, från möbler till slående smycken. De viktigaste materialen för Wirkkala var trä och glas – han slutade aldrig utforska möjligheterna de erbjuder.
Tapio Wirkkala studerade skulptering på Helsingfors centrala högskola för industridesign från 1933 till 1936, men han var också en självlärd konstnär inom många områden, inklusive glasdesign. Hans succé som glaskonstnär började 1946 när han designade ett av hans mest kända verk, Kantarelli-vasen, för Iittala. Wirkkala slog igenom internationellt på Milanotriennalen 1951, där han fick tre Grand Prix-priser: för utställningens arkitektur, glasdesign och träskulpturer. Många av hans glasverk för Iittala fick även pris senare på 1950-talet på Milanotriennalen. Åren 1951–1954 jobbade Wirkkala som konstchef på Helsingfors centralhögskola för industridesign. 1955 fick han en Pro Finlandia-medalj och 1972 Finlands akademis hederstitel akademiker.
Det första glassortimentet designat av Wirkkala som massproducerades var Tapio-serien som släpptes 1954. Det populära glassortimentet Ultima Thule, skapat 1968, byggdes på den så kallade isglastekniken och designern var själv med och utvecklade den på Iittalas glasfabrik. Wirkkala fick också viktiga uppdrag från utlandet: i mitten av 1960-talet började han designa glasföremål för Venini Glassworks i Italien, där han skapade Bolle-flaskorna för Venedigbiennalens samling 1966. Ett av Wirkkalas viktigaste uppdrag utomlands var arbetet vid Rosenthals porslinsfabrik i Tyskland: han arbetade som frilansdesigner för Rosenthal i nästan 30 år, och det viktigaste resultatet var Paper Bag-vasen (1977), än idag en av Rosenthals bästsäljande produkter.
Tapio Wirkkala var också en möbeldesigner och skulptör. Han startade sin karriär som skulptör på 1930-talet, men övergav den traditionella skulpturen under efterkrigsåren – på tidigt 1950-tal började han tillsammans med andra verk att utveckla ett helt nytt förhållande till skulptering och en ny teknikanvändning. Resultatet blev en serie unika plywoodskulpturer som kombinerade form och rörelse i den livfulla, tätt kantade ytan av plywood. Wirkkalas skulpturer representerade exceptionell abstraktion och gav finsk skulpturkonst en ny riktning i en tid då monument och heroiska skulpturer officiellt föredrogs.
Visa alla produkter